Etsning av Jan Persson

Författare på Runmarö

Lars Forsell, Gustaf Jansson, Mia Leche Löfgren, August Strindberg, Hjalmar Söderberg och Tomas Tranströmer har samtliga haft en anknytning till ön.

Det var August Strindberg som satte trenden och gjorde Runmarö känt bland de kretsar som vintertid frekventerade Röda Rummet på Berns och på somrarna drog iväg med familj, tjänstefolk och krukväxter ut till skärgårdsöarna. Många öbor valde att sommartid flytta ut ur huvudbyggnader till mindre stugor för att hysa stadsbor som inneboende / pensionatsgäster. Det var relativt lätt att från Stockholm ta sig hit ut till Runmarö där hyran troligen var lägre än i de inre delarna av skärgården.

Efter det att August Strindberg (1849 - 1912) författare, dramatiker och bildkonstnär skrivit Hemsöborna (1887) var Strindberg ej välkommen tillbaka till Kymmendö då öborna upplevde att de blivit utnyttjade och gestaltats negativt. Runmarö fick ersätta Kymmendö. Tre somrar fr.o.m. 1889 hyrde Strindberg sommarviste på ön, varje sommar hos ny hyresvärd i ny by: Nore 1889, Stenbro 1890 samt Lerkila 1891. Orsak till ständiga byten sägs vara att Strindberg ej var uppskattad som hyresgäst, han var en dålig betalare samtidigt som att han kunde vara ytterst krävande, exempelvis kräva att post dagligen skulle hämtas i Sandhamn.

Vistelserna på Runmarö påverkades av konflikt och skilsmässa med Siri von Essen men även av experiment och kreativitet.

Utdrag från brev skrivet till Siri vid ankomsten till Nore i början av maj 1889:
”....Detta ställe är det fullkomligaste och förenar fru Hauchs renlighet och nätthet med Kymmendös natur utan det senares olägenheter. Som sagt två stugor är tagna, den ena ljusgrön och ny med rena vackra rum till och med resårsoffa, den andra gammaldags stilfull. ....Två pigor är anställda från skärgården som är rekommenderade: unga, starka, villiga halvläserskor men gladlynta; ärbara, så att inga misstankar om att ditt hem är orenat behöver uppstå...”

Juni 1890 bestämdes om skilsmässa. Paret bodde i var sitt hus i Stenbro. Utdrag från brev ca 10 september till Siri:
”August Strindberg reser i morgon i Sverige på 3 veckor......Sänd i morgon bittida min svarta vaxduks-nattsäck med inneliggande böcker samt ylle och linne, kikaren, snusbruna byxorna.
Hälsa barnen! August Strindberg”

Sommaren 1891 bodde Strindberg ensam i Lerkila. Barnen bodde med sin mor i Sandhamn. Efter Runmarö drog Strindberg vidare till andra öar och nya hyresvärdar.

Novellen Silverträsket, del av Vintergatan: samling skrifter på vers och prosa (1898) är det tydligaste avtryck Runmarö gjort i Strindbergs författarskap. Under de år Strindberg hyrde på Runmarö skrevs även I Havsbandet (1890).

Inledning av Silverträsket:
......”Konservatorn hade bössan med sig, när han en solig försommarmorgon gick ut på ön i havet för att upptäcka nya skönheter. Han ville nämligen icke tala om, att hans ärende var att söka det förtrollade Silverträsket, ty för att finna det måste man vara tystlåten och gå ensam…”

Snurra min jord, Forsells tolkning av visan Elle tourne la terre av den franske poeten Léo Ferré (ej samtliga verser).

Du snurrar, min jord, som en stjärna
Du virvlar i vind som en tärna
Som fartyg har virvlande tärnor
har jorden en snurra av stjärnor

Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra och dansa med oss
fast vi är bara bloss som du
Du skälver min jord
Som du själv är ombord, min vän
Natten söker alltid dagen

Lars Forsell (1928 - 2007). en mångsidig författare och verksam inom många områden: poesi, dramatik, filmmanus, författare av visor, barnböcker och översättningar. Forsell hade ett fritidshus i Kila. Runmarö och skärgården gjorde ej något märkbart avtryck i Forsells produktion. Diktsamlingarna gav honom en plats i Svenska Akademien 1971 samtidigt som det var sångtexterna som gjorde Forsell allmänt känd och uppskattad.

Gustaf Jansson (1866 - 1913) journalist, målare och författare återkom under några år som sommarboende i Långvik. Skärgårdslivet och Runmarö inspirerade Jansson till titlar som Ön (1908), Hemlösa (1910), Hårda tag (1911) samt Öns herre (1913). Det anses att Jansson var som allra bäst som författare när han skildrade skärgårdsborna och deras hårda liv.

Mia Leche Löfgren (1878 – 1966) författare samt pacifist. Hon hade fritidshus på Näsudden i Långvik.

Så var det då (1941) samt Bokslut (1962) anknyter till Runmarö. Ur hennes produktion kan även nämnas Ellen Key: hennes liv och verk (1930), Ideal och människor (1952) samt skrifter om Röda Korset och Nationernas förbund.

Hjalmar Söderberg (1869 – 1941) författare, dramatiker och översättare. Hans författarskap räknas som ett av de mer betydelsefulla under 1900-talet. Söderberg hyrde samma hus i Stenbro som Strindberg tidigare hade hyrt.

Första kapitlet i romanen Den allvarsamma leken (1912) utspelas på Runmarö. Den fick ett blandat mottagande men har med tiden blivit en uppskattad kärleksroman samt filmatiserats två gånger. Med inspiration av Runmarös frireligiösa befolkning skrev Söderberg novellen Kyrkoherdens kor.

Genom skogen, ingår i Tranströmers diktsamling Den halvfärdiga himlen (1962) ) samt i Dikter från Runmarö (2001)

En plats som kallas Jakobs kärr
är sommardagens källare
där ljuset surnar till en dryck
som smakar ålderdom och slum.

De svaga jättarna står snärjda
tätt så ingenting kan falla.
Den knäckta björken multnar där
I upprätt ställning som en dogm.

Från skogens botten stiger jag.
Det ljusnar mellan stammarna.
Det regnar över mina tak.
Jag är en stupränna för intryck.
I skogsbrynet är luften ljum.
Stora gran, bortvänd och mörk
Vars mule gömd i jordens mull
dricker skuggan av ett regn.

Tomas Tranströmer (1931 - 2015) poet, översättare och psykolog. 2011 tilldelades Tranströmer Nobelpriset i litteratur.

Tranströmer hade en livslång relation till Runmarö. Morfadern var lots och det blev många sommarlov hos mormor och morfar i Gatan. Där lockade även kusiner och andra barn. Förutom bad och lek fick den unge Tomas tidigt upp ögonen för öns rika tillgång av insekter. Det blev en så småningom känd och, av Fredrik Sjöberg, omskriven insektssamling. Tranströmerska Insektssamlingen från Runmarö (2001).

Första diktsamlingen 17 dikter gavs ut 1954 när Tranströmer var 23 år. Det blev sammanlagt 13 diktsamlingar samt självbiografin Minnena ser mig (1993).

Under slutet av 90-talet inleddes ett samarbete mellan Tranströmer och konstnären Jan Persson. Resultatet blev en konstnärsbok, en allt igenom handgjord bok, med titeln Dikter från Runmarö (2001). Den innehåller 30 dikter, valda samt bekräftade av Tranströmer som dikter med inspiration från Runmarö, samt 15 etsningar gjorda på plats i naturen på ön. Boken blev klar i samband med Tranströmers 70-årsdag och gavs ut i en begränsad upplaga på svenska, engelska samt kinesiska. Tranströmer och Persson deltog vid presentationer på Kungliga Biblioteket samt även i Kina. Runmarö översatt till kinesiska gav boktiteln: Lun Ma Dao, ”De sjunkna hästarnas ö”.

Samtida författare – Bland de författare som har fritidshus alternativt fast boende på Runmarö kan nämnas Peter Mosskin, Fredrik Sjöberg samt Ebba Witt-Brattström.

Ruuthska författarhusen – Fr.o.m. början av 1990-talet förmedlar Författarförbundet stipendier till författare och översättare till kortvarigt boende i Ruuthska författarhusen på norra Runmarö. Vistelser som eventuellt ger nya spår av Runmarö och skärgård i svensk litteratur. Detta gjordes möjligt genom ett testamente av Märtha och Carl-Georg Ruuth.

Runmarö Musik och Litteraturdagar – Ett årligen återkommande arrangemang med författarsamtal.

Vänligen respektera att här nämnda boenden ej är utflyktsmål!